ASPIRASI / INSPIRASI
Ilmu Massa, Turath, Sejarah. Analisa Kajian Budaya Pemikir. Peradaban Insani Kalbu Akal Mencerah. Hakikat Amal Zikir Dan Fikir. Ilmu, Amal, Hikmah Menjana Pencerahan. Ulul-Albab Rausyanfikir Irfan Bistari. Tautan Mahabbah Mursyid Bimbingan. Alam Melayu Alam Islami Tamadun Melayu Peradaban Islami. Rihlah Ilmiah Menjana Pencerahan Pemikiran, Kefahaman & Ketamadunan (Ilmu,Amal,Hikmah & Mahabbah) - Inspirasi: Rizhan el-Rodi |
Ahmet Davutoğlu conducts ‘mosque diplomacy’ in Balkans | |||||||
| Foreign Minister Ahmet Davutoğlu (C) performed his Eid al-Fitr prayer together with Bakir Izetbegovic (L), a member of the Presidency of Bosnia and Herzegovina, and Reis-ul-Ulema Dr. Mustafa Ceric (R) at the Gazi Husrev Bey Mosque in Sarajevo. | |||||||
| A three-nation tour to Kosovo, Bosnia and Herzegovina, and Romania earlier this week has exposed a different aspect within the proactive and comprehensive foreign policy conducted by Turkish Foreign Minister Ahmet Davutoğlu: mosque diplomacy. | |||||||
Davutoğlu’s way of conducting relations with different segments of society in the countries he has been visiting marks a bold difference when compared to foreign ministers assigned to the post before the ruling Justice and Development Party (AK Party) came into power in 2002. Before 2002, foreign ministers used to only meet with Turkish associations. Through contacts with local residents at mosques, Davutoğlu is able to build a closer relationship with people who are familiar with Turkish culture via the legacy of the Ottoman Empire in the region. Davutoğlu’s visit to the region came at a time when media in the region revisited the assumptions that the Turkish government has been pursuing a “neo-Ottoman” foreign policy in the Middle East and the Balkans, former territories of the Ottoman Empire until the 20th century. The fact that Davutoğlu’s visit to the region follows separate visits by two deputy prime ministers and two ministers further strengthened these assumptions. Nevertheless, the warm atmosphere as Davutoğlu spoke with people at the Fatih Sultan Mosque in Pristina and the Sinan Paşa Mosque in Prizren was not overshadowed by any nationalistic discourse from people of the region or local administrators. Mosques have become places that link the region to Turkey despite prejudices against Turks. These prejudices appear to be reminiscent of the communist era in the region, during which people were indoctrinated with anti-Ottoman propaganda. Religion naturally shows itself as one of the most important common features between the region and Turkey. In conversations with people or speeches delivered to the residents following prayers at mosques in the region, Davutoğlu went to great lengths to use a positive language which highlights the importance of integration under the roof of the European Union. The EU membership process will turn the region into a zone of stability and peace, Davutoğlu constantly underlined in these speeches. He said the region can build a common future based on its common history and heritage. While in Pristina, Davutoğlu said he believed that the emerging label of “neo-Ottoman” for Turkish efforts in the Balkans stems from the unease some felt in the face of Turkey’s influence in the region, and the label is being used as a tool to spread fear about Turkey’s motives in the country. Davutoğlu indicated that Turkey’s increasing role in the region as an intermediary and as a policymaker have triggered reactions from some, encouraging them to dub Turkish efforts as neo-Ottoman moves. The foreign minister said he found it “only natural,” given Turkey’s increased visibility in the Balkans. “I see mixed reactions, both good and ill-natured,” Davutoğlu said, as he clarified that he vehemently opposed claims of a neo-Ottoman mindset at every opportunity. “Some use the term specifically to invoke fear and feelings of ‘getting even’ to minimize our increasing influence in the Balkans,” Davutoğlu suggested, elaborating that the real source of the uneasiness lay in Turkey’s role in establishing relations between countries in the region, including those between Serbia and Bosnia and Turkey, helping them address issues and open cases from the past “which people thought would never be opened again.” Also addressing the frequency of his visits to the region in the last two years, Davutoğlu offered that “no such [frequency of] activity was seen before,” and that the fast-paced dialogue created an excuse for remarks of neo-Ottoman motives on behalf of Turkey, but that the people on the street were welcoming Turkey’s role in their region. The restoration of mosques carried out by the Foundation of Turkey’s Religious Affairs Directorate (Diyanet Vakfı) and the Turkish Cooperation and Development Agency (TİKA) constitute solid ground for Davutoğlu’s public diplomacy in the Balkans. The Fatih Sultan Mosque in Pristina, the Sinan Paşa Mosque in Prizren and the Hünkar Mosque in Constanta were all Ottoman-era mosques restored by Turkey. People in the region highly appreciate the fact that a Turkish foreign minister is standing in the line with them at mosques and praying. The timing of the latest Balkan tour by Davutoğlu, which coincided with Ramadan and Eid al-Fitr, was also a fortunate circumstance for conducting mosque diplomacy. In addition to Turkish schools in the region, there are five branches of the Yunus Emre Cultural Center, two of which were personally inaugurated by Davutoğlu in Pristina and Prizren this week. With more Turkish schools and Turkish cultural centers, the number of Turkish-speakers will increase in number and constitute a significant ground for the improvement of Turkey’s communication with people in the region. http://www.todayszaman.com/news-255671-ahmet-davutoglu-conducts-mosque-diplomacy-in-balkans.html | |||||||
Qawaid al-Hadharah
|
مقوِّمات بناء
الحضارة: القواعد
|
|
|
الإمام العلامة
علي جمعة
|
|
|
إن بناء الحضارة
عملية فكرية فى مقامها الأول تبدأ فور إدراكنا محور هذه الحضارة حيث يجب أن تسير
عملية البناء فى فلك هذا المحور، فلا تشذ عنه ولا تتعارض معه، وتبدأ عملية
البناء من تحديد القواعد وتنتهى عند تحقيق الغايات، فلكل حضارة قواعد أساسية
يقوم عليها البناء وغايات عليا تسعى لتحقيقها، وهذه القواعد وتلك الغايات هما
طرفا عملية البناء الدائرة حول المحور.
وإذا نظرنا لحضارة الإسلام وجدنا أن محورها كما بينَّا هو النص بشقيه القرآن والسنة، وتبدأ عملية بنائها الفكرى بتحديد القواعد الكلية التى سيتم تنظيم الفكر وفقاً لها، ثم تحديد الغايات المقصودة من بناء هذه الحضارة، ثم نرسم خطاً مستقيماً بين القواعد والغايات وهو الخط الفكرى للحضارة، ثم يبدأ بعد ذلك البناء المادى الذى يكون فى حقيقته انعكاساً واقعياً لما تم بناؤه فى الفكر، فمع تحديد القواعد يتكون عقل المسلم فيعرف كيف يفكر؟ وبم يفكر؟ وما القواعد الضابطة له فى التفكير؟ وكيف يتعامل مع الأحكام ومع الشريعة، ومع الواقع، ومع الآخر، بل مع نفسه؟ ويتعلم كيف ينظم علاقته مع ربه، ومع الكون، ومع الإنسان، ويتعلم كيف يرى ماضيه، وحاضره، ومستقبله، فإذا أدرك كل هذا استطاع أن يبنى حضارة تجوب الآفاق. وأمهات القواعد فى الفكر الإسلامى خمس، وهى التى يدور عليها معظم أحكام الشريعة الإسلامية، وقد نظمها بعضهم فى قوله: خمسٌ محرَّرة قواعد مذهب للشافعى بها تكون خبيرا ضررٌ يُزَالُ وعادةٌ قد حُكِّمَتْ وكذا المشقةُ تجلب التيسيرا والشك لا ترفع به متيقنا والنية اخلص إن أردت أجورا وتفصيل هذه القواعد الكلية الخمس فيما يلى: القاعدة الأولى: الضرر يزال: وهذه القاعدة مسوقة لبيان وجوب إزالة الضرر إذا وقع، وأصل هذه القاعدة قوله صلى الله عليه وسلم: «لا ضرر ولا ضرار» (رواه أحمد وابن ماجة)، وتتعلق بهذه القاعدة قواعد فرعية مهمة تؤسس الفكر والحضارة معاً منها: الضرورات تبيح المحظورات، بشرط عدم نقصانها عنها، ومن ثم جاز أكل الميتة عند المخمصة، وجاز التلفظ بكلمة الكفر عند الإكراه، وأخذ مال الممتنع من أداء الدين بغير إذنه، وغير ذلك، ومنها: ما أبيح للضرورة يقدر بقدرها، ومن ثم فلا يأكل من الميتة إلا بقدر سد الرمق، ومنها: الضرر لايزال بالضرر، ومنها: إذا تعارضت مفسدتان روعى أعظمهما ضرراً بارتكاب أخفهما، ومنها: درء المفاسد أولى من جلب المصالح، فإذا تعارضت مفسدة ومصلحة، قدم دفع المفسدة غالباً، لأن اعتناء الشارع بالمنهيات أشد من اعتنائه بالمأمورات، ولذلك قال صلى الله عليه وسلم: «مَا نَهَيْتُكُمْ عَنْهُ فَاجْتَنِبُوهُ، وَمَا أَمَرْتُكُمْ بِهِ فَأْتُوا مِنْهُ مَا اسْتَطَعْتُمْ» (رواه البخارى ومسلم) القاعدة الثانية: العادة محكمة: وأصل هذه القاعدة قوله تعالى: (خُذِ العَفْوَ وَأْمُرْ بِالعُرْفِ وَأَعْرِضْ عَنِ الجَاهِلِينَ) [الأعراف:١٩٩]، ويقول ابن مسعود، رضى الله عنه: «ما رآه المسلمون حسناً فهو عند الله حسن، وما رآه المسلمون قبيحا فهو عند الله قبيح» وهو حديث حسن، وإن كان موقوفاً عليه فله حكم المرفوع، لأنه لا مدخل للرأى فيه، وفى السيرة النبوية عدة نماذج توضح لنا كيفية التعايش مع العادات المختلفة، فهناك النموذج المكى قبل بعثته صلى الله عليه وسلم، وهناك النموذج المكى بعد بعثته، وهناك نموذج الحبشة مع قوم يدينون بدين المسيحية، وهناك نموذج المدينة فى عهدها الأول مع تعدد الديانات من يهودية ومسيحية وإسلام، وهناك أخيراً نموذج المدينة فى عهدها الأخير قبل وفاته صلى الله عليه وسلم، وكيف انفتح المسلمون على الشعوب المختلفة فتعايشوا معها واندمجوا بها دون أن يفقدوا هويتهم. القاعدة الثالثة: المشقة تجلب التيسير: والأصل فى هذه القاعدة قوله تعالى: (يُرِيدُ الله بِكُمُ اليُسْرَ وَلاَ يُرِيدُ بِكُمُ العُسْرَ) [البقرة:١٨٥]، وقوله تعالى:(وَمَا جَعَلَ عَلَيْكُمْ فِى الدِّينِ مِنْ حَرَجٍ) [الحج:٧٨]، وقوله صلّى الله عليه وسلّم: «إنّ الرّفق لا يكون فى شىء إلّا زانه، ولا ينزع من شىء إلّا شانه»(أخرجه مسلم)، وعن عائشة رضى الله عنها قالت: سمعت رسول الله صلّى الله عليه وسلّم يقول فى بيتى هذا: «اللّهمّ من ولى من أمر أمّتى شيئا فشقّ عليهم فاشقق عليه، ومن ولى من أمر أمّتى شيئا فرفق بهم فارفق به») (أخرجه مسلم)، وعن أبى الدّرداء، رضى الله عنه، عن النّبىّ صلّى الله عليه وسلّم قال: «من أُعْطِىَ حظّه من الرّفق فقد أعطى حظّه من الخير، ومن حرم حظّه من الرّفق حرم حظّه من الخير» (أخرجه الترمذى فى سننه). القاعدة الرابعة: اليقين لا يُزَالُ بالشك: واليقين فى الاصطلاح: الاعتقاد الجازم المطابق للواقع الثابت عن دليل، أما الشك فهو التردد بين النقيضين، بلا ترجيح لأحدهما على الآخر، ودليل هذه القاعدة قوله صلى الله عليه وسلم: «إذا وجد أحدكم فى بطنه شيئا فأشكل عليه أَخَرَجَ منه شىء أم لا؟ فلا يخرجن من المسجد حتى يسمع صوتاً أو يجد ريحاً» (أخرجه مسلم)، وهوية الإسلام وأصوله من الأمور اليقينية فلاشك فيها، فعدد صلوات اليوم والليلة هى خمس، وعدد ركعات كل صلاة أمر متفق عليه، ومقدار الزكاة محدد ومعلوم، والصيام الواجب فى شهر رمضان أمر ثابت، والحج إلى بيت الله الحرام فى مكة وغير ذلك من ثوابت الدين أمور يقينية لم يشذ عنها عاقل عبر العصور، أما الخلاف فى المسائل الفرعية فهو سعة ورحمة تؤكد عالمية الإسلام وشموليته. القاعدة الخامسة: الأمور بمقاصدها: والأصل فى هذه القاعدة قوله صلى الله عليه وسلم: «إنما الأعمال بالنيات» (صحيح البخارى)، ويندرج تحت هذه القاعدة قضية كبيرة ومحورية فى بناء الحضارة وهى قضية التغيّر والتغيير، فالفرق بينهما هو القصد والإرادة التى يلزم منهما وضع الخطة والتنفيذ.حيث إن التغيّر يحدث تلقائياً بتبدل الزمان وتغير الناس بالحياة والموت، وجريان الأحداث وتشابكها، أما التغيير فهو ينظر إلى الواقع ويرى فيه شيئاً لابد أن يتبدل، وهنا يظهر القصد والإرادة لذلك التبديل، ويسعى الإنسان لوضع خطة مناسبة ويقوم بتنفيذها حتى يتم مراده أو بعض مراده من هذا التغيير. وتحت عنوان التغيير يقع المصطلحان (الإصلاح والتجديد)، وهما ليسا ضدين لا يجتمعان، ولا يفرح أحدنا بل ينبغى ألا يصنف نفسه مع الإصلاح فى مقابلة التجديد أو مع التجديد فى مقابلة الإصلاح، أو أن نصنف الناس بأن هذا مصلح وهذا مجدد. لأن التغيير المنشود يحتاج إلى الإصلاح والتجديد معاً. وفى بعض الأحيان تختلف النسبة فنحتاج إلى الإصلاح بنسبة أكبر من التجديد أو العكس، أو نكون على حد سواء فى الاحتياج إليهما معاً وبنسبة متساوية. |
|
Konsep waqaf selamatkan GLC
Konsep
waqaf selamatkan GLC
|
|
PADA 7 Julai, 2011,
akhbar Utusan Malaysia menerbitkan seruan saya supaya kerajaan mengkaji semula
pelupusan atau penswastaan 33 GLC sehingga satu agenda ekonomi untuk membela
nasib golongan miskin yang majoritinya Melayu dan Bumiputera digubal.
Saya telah menyatakan
pendirian selaku Timbalan Presiden Dewan Perdagangan Islam Malaysia (DPIM) dan
juga bagi pihak Majlis Perundingan Melayu (MPM) yang mewakili sejumlah besar
NGO Melayu.
Seruan ini diutarakan
setelah Datuk Seri Idris Jala, Ketua Eksekutif Pemandu yang juga Menteri di
Jabatan Perdana Menteri mengumumkan pelupusan 33 syarikat terbabit sebagai
sebahagian “Inisiatif Pembaharuan Strategik yang membabitkan peranan kerajaan
dalam sektor perniagaan.” Beliau telah dipetik sebagai berkata antaranya, 21
syarikat milik GLC akan dilupus terus, sementara lima dikurangkan pegangannya
dan tujuh lagi disenaraikan di bursa saham.
Pada pandangan saya,
antara sebab utama pelupusan ini tidak harus dilakukan ialah kerana dengan
menswasta atau melupuskan ekuiti milik GLC, pada hakikatnya kerajaan
memindahkan bahagian hak milik pegangan masyarakat ramai dan ekuiti amanah
rakyat terbanyak kepada segelintir golongan atasan dan mereka yang kaya.
Lebih-lebih lagi jika penswastaan atau pelupusan ini dilakukan menurut kaedah
penyenaraian di bursa saham – berapa ramaikah dalam kalangan rakyat
berpendapatan rendah akan mendapat manfaat darinya? Sesungguhnya langkah ini
suatu langkah yang tidak adil dan akan melebarkan jurang ekonomi dalam masyarakat.
Beberapa persoalan
lain juga menuntut cadangan ini dikaji semula. Tidakkah sebahagian besar GLC
telah membuktikan prestasi yang bertambah baik dan usaha hebat kalangan CEO dan
barisan kepimpinan GLC telah membuktikan GLC pada umumnya tidak lagi membebankan
kewangan kerajaan dan rakyat? Jika ianya dilakukan bertujuan meringankan beban
rakyat, kenapa syarikat GLC yang berjaya mahu dilupuskan?
Peranan kerajaan
menerusi GLC dan penglibatan mereka dalam ekonomi juga bukan lagi menjadi isu
“ideologi” politik dan pemerintahan. Kita di Malaysia harus bersikap pragmatik.
Setelah GLC lebih efisien dan berkesan, diurus dengan profesional, telus dan
akauntabiliti, mereka tidak lagi menjadi penghalang kepada persaingan sihat
dalam sistem ekonomi. Justeru, setelah mengikut kaedah pasaran dan berjaya
menambah nilai ekonomi tanpa subsidi yang semuanya dicapai tanpa campur tangan
kerajaan, tidak ada sebab lagi peranan mereka harus dicurigai.
Tidakkah Republik
Rakyat China dan Singapura bukti nyata antara beberapa negara lain yang tegas
menggunakan GLC sebagai strategi besar membina keupayaan dan ketahanan bersaing
ekonomi masing-masing? Singapura tetap menjadikan GLC institusi strategik dalam
percaturan persaingan ekonomi serantau dan global, sekalipun pernah berlaku kerugian
besar oleh GLC utama mereka atas kesilapan dan kelemahan pengurusan. Selain
itu, Amerika syarikat, iaitu pejuang utama kapitalisme liberal dan benteng
paling kukuh sistem kapitalisme Barat, kini sedang mengkaji semula dasar
liberalisasi ekonomi mereka setelah dilanda krisis sejak akhir 2008 dan
seterusnya, setelah kadar pengangguran dan kemiskinan meningkat dan tekanan
ekonomi semakin mendesak.
Keyakinan penuh rakyat
Amerika sebelum ini terhadap sistem ekonomi ‘private-sector driven’ semakin
pudar setelah jelas dilihat impak sistem ini yang lebih mirip menjadi
‘greed-driven’ – iaitu dipacu nafsu serakah dan tamak haloba golongan elit
korporatnya. Kini pemerintah Amerika banyak terlibat langsung dalam pengurusan
ekonomi, termasuk menggunakan wang rakyat untuk membela dan melindungi
kepentingan golongan yang paling terjejas oleh krisis kerana ditakuti akan
merosak dan memusnahkan sistem ekonomi.
Kenapa pula kini kita
di Malaysia berebut-rebut melakukan sebaliknya? Kenapa harus taksub memburu
liberalisasi, menyerahkan destini masa depan rakyat dan negara kepada
kepentingan sempit swasta, langsung mengabaikan “Semangat DEB” dan mengenepikan
nilai keadilan masyarakat?
Sesungguhnya langkah
yang membawa impak besar seperti ini perlu dilakukan dengan lebih berhati-hati
dan setelah dihalusi kesan dan implikasi sepenuhnya. Kerana jika ia diteruskan,
bermakna “Semangat DEB” telah diketepikan dan dibuang. Dan dengan mengenepikan
“Semangat DEB” membawa kesan jangka panjang serius terhadap perjuangan
menerapkan keadilan dalam sistem ekonomi negara. Apabila keadilan
dikesampingkan, ia jelas bertentangan dengan aspirasi besar umat Islam di
Malaysia serta pegangan nilai hidup mereka dan ini pasti tidak akan dapat
mereka terima!
Jangan gadaikan GLC
dengan sistem
liberalisasi
Dalam keadaan iklim
ekonomi mencabar dan desakan kos sara hidup semakin mengancam, golongan
termiskin, majoritinya Melayu dan Bumiputera, berhak untuk terus menuntut
pembelaan dan perlindungan. Sesungguhnya, sangat tidak kena pada masanya sistem
ekonomi negara yang diwarisi sejak merdeka yang berteras kepada memperjuangkan
kesaksamaan dan keadilan ekonomi dirombak dan diliberalisasikan.
Malah Dewan
Perdagangan Islam Malaysia (DPIM) dan Majlis Perundingan Melayu (MPM) tegas
dengan pendirian supaya kerajaan mengekalkan peranan GLC selagi jelas mereka
berupaya menambah nilai ekonomi atas dasar persaingan di pasaran. DPIM dan MPM
juga mencadangkan supaya penswastaan GLC, jika hendak terus dilakukan,
sewajarnya dijayakan menerusi kaedah Islamik, kerana dengan berprinsipkan Islam
ciri-ciri keadilan dan pembelaan untuk golongan masyarakat termiskin akan tetap
menjadi pertimbangan utama.
Salah satu institusi
yang boleh digunakan untuk menjayakan penswastaan cara Islam ialah dengan
mewakafkan bahagian saham dan ekuiti syarikat GLC yang berjaya dan menyerahkan
hakmilik atas nama institusi Waqaf Korporat. Lebih baik lagi jika wakaf
dilakukan sebelum syarikat terbabit disenaraikan. Dengan cara ini, pertambahan
nilai saham di bursa saham akan dapat dimanfaatkan oleh Waqaf Korporat untuk
dipanjangkan kepada masyarakat menerusi agihan kepada golongan bukan-bisnes,
termasuk yang miskin dan terpinggir khasnya. Menerusi Waqaf Korporat sebagai
institusi amanah, milik saham tersenarai juga dapat dikekalkan berpanjangan
untuk manfaat generasi akan datang, Insya Allah sampai kiamat!
Penulisan saya dalam
artikel al Islam, terbitan Julai, 2011, memberi satu contoh kejayaan Waqaf
Korporat, iaitu Waqaf An Nur Corporation Bhd. (WANCorp) yang ditubuhkan oleh
Johor Corporation sejak tahun 2000. WANCorp memiliki aset bernilai RM430.4 juta
pada akhir 2010 dan selain memiliki saham tersenarai di Bursa Malaysia, juga
menerajui syarikat tidak tersenarai pemilik kompleks membeli belah (Larkin
Sentral di Johor Bahru), selain syarikat terbabit dalam bisnes haji dan umrah
serta pembangunan mutawif profesional.
WANCorp jelas telah
banyak membawa manfaat bukan sahaja menerusi program bisnes dan pembangunan
keusahawanan, malah juga menerusi program fi sabilillah dan amal kebajikan.
Paling penting, sekalipun dibentuk mengikut acuan Islam, manfaat besarnya tidak
eksklusif malah dapat dinikmati bersama semua warganegara.
Ini terbukti, misalnya
apabila WANCorp berjaya memiliki saham PLC yang bisnesnya dikendalikan dengan
cara sangat inklusif membabitkan eksekutif dan anggota profesional semua kaum
di segala peringkat dan lapisan. Demikian juga, setelah WANCorp berjaya membawa
manfaat besar kepada lebih 650,000 pesakit miskin menerusi rangkaian Klinik
Waqaf dan Hospital Waqaf di seluruh negara, termasuk kepada lebih 40,000
pesakit miskin bukan Muslim.
Waqaf Korporat
Nasional Malaysia
Apa yang segera perlu
kerajaan lakukan ialah memudahkan pembentukan banyak lagi badan-badan Waqaf
Korporat seperti WANCorp. Untuk itu, dicadangkan supaya ditubuhkan sekurang-kurangnya
satu organisasi Waqaf Korporat di setiap negeri. Namun, pra syarat paling
penting ialah menentukan semua organisasi Waqaf korporat ini diurus dan
dikendalikan secara profesional dan distruktur mengikut kaedah yang dapat
memaksimumkan kedua-dua kelebihan pada institusi ini. Pertama, kelebihan ciri
Islamnya yang mematuhi syarak dan memenuhi semua syarat wakaf dalam Islam; dan
kedua, digandingkan dinamisme Waqaf Korporat sebagai entiti bisnes yang di pacu
daya keusahawanan tinggi berlandaskan sistem pengurusan profesional dan susunan
organisasi mengikut kaedah amalan terbaik korporat sejagat.
Dalam hal ini, satu
langkah besar dan paling strategik yang kerajaan perlu segera utamakan ialah
penubuhan institusi Waqaf Korporat Nasional Malaysia. Institusi Waqaf Korporat
peringkat nasional ini perlu segera dijadikan organisasi amanah induk mewakili
bukan sahaja kepentingan masyarakat Melayu dan Muslim, malahan juga membela
nasib semua golongan termiskin dan terpinggir dari kalangan semua kaum, agama
dan keturunan. Untuk menjayakannya, sama seperti ketika penubuhan PNB dan
Yayasan Pelaburan Bumiputera, kerajaan digesa memperuntukkan sekurang-kurangnya
RM2 bilion, bagi digunakan untuk membeli dan mewakafkan saham-saham milik GLC
kepada institusi Waqaf Korporat Nasional.
Setelah Waqaf Korporat
dibangunkan, penswastaan syarikat GLC harus memberi keutamaan kepada mereka.
Barulah penswastaan syarikat GLC dapat dijayakan mengikut acuan dan pendekatan
Islam tanpa mengenepikan “semangat DEB”. Menerusi kaedah ini juga pendirian
yang jelas dilihat membela kepentingan rakyat terbanyak dan melindungi
kepentingan hak golongan miskin dan terpinggir pasti disambut baik oleh semua
rakyat Malaysia.
Juga, menerusi kaedah
Islamik ini, rakyat Malaysia dapat memperkenalkan satu pendekatan baru
institusi wakaf yang dipercayai berupaya memperbaiki sistem ekonomi ciplakan
kapitalisme Barat. Kerana seluruh dunia amnya dan dunia Islam khasnya sedang
menantikan pembaharuan, supaya kehidupan tidak terus dinoda dan dirosakkan oleh
orang yang rakus dan materialistik serta korporat yang cuma mengutamakan
kepentingan swasta yang terlalu sempit.
Pembaharuan institusi
ini juga perlu disegerakan jika kita di Malaysia ingin mengelakkan ledakan satu
hari nanti kemarahan rakyat seperti yang telah berlaku di Mesir, Tunisia dan
Libya dan kini sedang menjangkiti beberapa negara Islam lain, terutama di Asia
Barat.
TAN SRI MUHAMMAD ALI
HASHIM
Timbalan Presiden
Dewan
Perdagangan Islam
Malaysia (DPIM)
Risalah al-Azhar
الإصدار الأول للرابطة العالمية لخريجي الأزهر – مكتب رسالة الأزهر
أصدرت
الرابطة العالمية لخريجي الأزهر ثلاثة إصدارات دورية - كتاب
دوري، سلسلة الأوراق البحثية، النشرة الدعوية - من مجلة رسالة الأزهر لنشر أنوار
المنهج الأزهري.
برعاية
فضيلة الإمام الأكبر أ.د/ أحمد الطيب شيخ الأزهر ، أ.د/ محمد عبد الفضيل القوصي
وزير الأوقاف ،أ.د/ على جمعه مفتي الديار المصرية وتحت
مظلة الرابطة.
و
ذلك من أجل بيان حقيقة المنهج الأزهري الأصيل ، وإنتاج الخطاب الأزهري الرصين
المؤصل ، النابع من وعي عميق بعلوم الأزهر ، وجلالة أشياخه وعلمائه، القادر على
مخاطبة كل فئة في المجتمع، وتزويدها بالبصيرة العلمية والدعوية اللائقة، وتنشيط
الدور الفاعل والمؤثر للشخصية الأزهرية، ومد جسور الثقافة مع كل فئات المجتمع.
لإصدار
الأول سلسلة الأوراق البحثية
حيث يتم تناول علاقة بالأزهر الشريف بقضية أو فكرة أو
ظاهرة أو جانب من جوانب المجتمع وتخاطب فئة
العلماء والباحثين المتخصصين :
1- الأزهر الشريف والشخصية
المصرية
أسامة
السيد الأزهري.
2
- الأزهر الشريف وأثره في تكوين الشخصية
المصرية رشوان
أبو زيد محمود الأزهر
الإصدار
الثاني كتاب دوري عنوانه رسالة الأزهر:
يقوم
بمخاطبة المفكرين و الكتاب والمثقفين وتدور حول تاريخ الأزهر الشريف، ومنهجه :
الباب
الأول : علم من أعلام الأزهر، شيخ الإسلام زكريا
الأنصاري ت 926هـ ، قراءة في التكوين
الأزهري
بقلم يوسف سفاني الأزهري.
الباب
الثاني: لمحة عن المنهج الأزهري ، الإحياء الكبير لمعالم المنهج
الأزهري المنير .
بقلم
أسامة السيد محمود الأزهري.
الباب
الثالث: موقف أزهري، كيف قام الأزهر بتأمين أهل الكتاب في مصر.
بقلم
محمد السيد الصياد الأزهري.
الباب
الرابع: حلقة من تاريخ الأزهر، الأزهر الشريف الجامعة الكبرى
والمؤسسة العظمى.
بقلم محمد
عبد اللطيف الأزهري.
الباب
الخامس: مقال تراثي عن رسالة الأزهر، رسالة الأزهر في القرن
العشرين.
بقلم الأديب الكبير/ مصطفى صادق الرافعي.
الباب
السادس: الأزهر والوضع الراهن (الأزهر، ثورة يناير، وحتمية
التلاقي) قراءة في صناعة المستقبل.
بقلم أحمد ربيع أحمد السيد الأزهري.
الباب
السابع: رد شبهة عن الأزهر، الأزهر الشريف وكيف اختار مناهجه.
بقلم
أسامة السيد محمود الأزهري.
الباب
الثامن : قصيدة عن الأزهر كعبة العلم
بقلم
العلامة الأديب الكبير/ محمد عبد الرحيم بدر الدين الأزهري.
الإصدار
الثالث: سلسلة النشرة
الدعوية (تنوير
العقول)
تقوم
بمخاطبة الخطباء والدعاة وأئمة المساجد ، من أجل تأهيلهم، وإمدادهم بالمواد
العلمية اللزمة لترشيد خطابهم الدعوي، ووضع كل الإمكانيات المتاحة في خدمتهم.
بقلم
: أحمد ربيع أحمد السيد الأزهري، أسامة السيد محمود الأزهري.
Ikatan Sedunia
Alumni al-Azhar
Subscribe to:
Posts (Atom)


